Skriv ut mig

Jag känner mig lite belevad.



I onsdags gick jag med Christian Society på en guidad tur i St Paul's Cathedral. Det var urhäftigt! Jag vet ju så lite från början så sånt här så intressant. Christopher Wren hade jag lite koll på, men all historia som finns inne i katedralen är helt otroligt. I vår supertour ingick det att få gå upp i de olika galleries - Whispering gallery (en stor rund "balkong" där om man viskar i ena änden så kan man höra det i den andra), Stone gallery ( går runt på utsidan i nedersta delen av kupolen) och Golden gallery (går runt i den lilla spetsen på kupolens huvud) Ville stanna för aftonsången men var tvungen att ha repetitioner.

Idag gick jag på teater. Dock så var framträdandet så dåligt att jag gick i pausen. Tur var det att jag fått gratis biljetter, men oj vad liksom ont det gjorde att sitta och titta på den här mannen, Arturo Brachetti. Tydligen bäst i världen på quick-changes, och ja, det var han bra på. Men faktum var att han hade en liten cool grej han kunde göra, som han sen försökte hitta på en story plot för, och det blev bara patetiskt och pinsamt. Anyway.

Gick över gatan till National Portrait Gallery istället! Jättebra!! Jag älskade det! Förutom alla klassiska porträtt på kungar, vetenskapsmän, politiker med mera så var det en speciellt utställning tillägnad Twiggy och hennes nya bok. Och gratis! Tips till alla som åker till London.

Imorgon åker jag på netball tour, lite mer primitivt (men man spelar ingen netball...) Dock så åker vi till Bath så det kanske styr upp kalaset lite.

Travis alltså...

Tittade på en snutt när han var med i SYTYCD season 2. Och här har vi honom nu, koreograferande de mest memorabla rutinerna i SYTYCD season 6. Otroligt.

SURPRISE!

Igår var det Mallans födelsedag. Man är väl en bra vän, så kom dit kl 8 på morgonen med presenter och skönsång. Resten av dagen spenderade vi i labbet (...) Professorn hade dock köpt en JÄTTESTOR chokladtårta från Patisserie Valerie som plåster på såren. På kvällen när husägarna var utflugna för en födeldagsmiddagnså invaderade jag och Helen 109 Denton för att dekorera stället. Klockan 21.00 stod vi alla inträngda i Gregs rum, tyst tyst tyst, med 21 tårtljus i den (andra) stora chokladkakan, poppers och tomtebloss i händerna. Ni kan gissa resten.

It was a success! Woho!

Frenologi

Gav Oliven ett frenologi-huvud i födelsedagspresent. Förutom att Oliven inte visste vad frenologi var, så tror jag personligen att det var en succee! Basically så var det ju så att Franz Joseph Gall någon gång på 1700-talet trodde att själsförmögenheter och själsegenskaper kunde lokaliseras på olika delar av hjärnans yta. Ju mer utav en egenskap man hade, desto mer utvecklat skulle hjärnområdet vara - vilket i sin tur skulle leda till en upphöjning utav skallbenet. Hans teori var alltså att man kunde utläsa en persons karaktär efter skallens form. En trevlig liten vetenskap som bygger bådepå utvecklingslära och eugenik, och kunde användes i så kallad vetenskaplig rasism... Men ja, det anses väl för det mesta att vara bortkastad vetenskap these days! Dock så viskade en fågel i mitt öra att det finns forskare på Karolinska som håller på med frenologi as we speak. Intressant.

Hej dagboken

Kanske inte så coolt att blogga nattetid på en fredag, men whatever.

I tisdags började jag min nya module Neural Basis of Learning och Motivation med hippocampus-mannen. Demonstrerade ögat i dissektionssalen (lyckades ta ut ett öga från ett kadaver, mycket knäppt men häftigt= för andraårs medics. Kl 17.00 satt vi på bussen till Bristol för att fira Doms och Guys 21st! Det var på Cosies Wine Bar - mycket mysigt och sjukt bra DJs! Tvillingarnas föräldrar popped by på tolvslaget med två stora tårtor till sina stora söner.
På onsdagen var jag ganska trött... Bussresan hem kl 5 på morgonen var inte så mysig, och inte blev det bättre av att jag var tvungen att demonstrera anatomi kl 10-13 och pipettera mellan 13-19. Somnade gott den kvällen.
Torsdag var en jäkligt tråkig dag. Föreläsning 9-11 och confocal microscopy 11-17.30. Det var jobbigt och jag blev sjukt hungrig. Hade rep 18-20 och när jag kom hem och började laga mat höll min mage på att äta upp sig själv.
Idag tog jag det lugnt, föreläsningen blev inställd så gick runt och fönstershoppade istället. Sov middag och åt mat. Upped the energy på kvällen med gym och dansklass. Kom hem helt utmattad (the stamina the stamina) och la mig i soffan framför Grey's (som btw har blivit så sjukt mkt bättre i säsong 6!).

Nu ska jag koreografera - woho!

Min första fraktur

Mitt stukade finger är inte stukat, det är brutet. Jag fick se röntgenbilden idag, skitnygg liten fraktur faktiskt det är väl alltid något att vara stolt över? Clean cut. Hur jag har kunnat gå runt med det (och spela netball) med den i tre veckor, ja det är ett under. Min vattentäta teori om hur "om man kan röra det är det inte brutet!" har helt gått i stöpet.

Nu sitter jag med en dum grej runt armen som ska hålla det högt och försöka få mitt felläkta finger läka fel. Åter igen så måste jag försöka använda vänstran... det går verkligen inte! Snälla försök borsta tänderna med vänster hand, helt omöjligt.

Får inte spela match imorgon. Gutted.

How is it friday already?

Ångest.

Mat

Mat är glädje. Mat plus vänner är livet. Har precis lagt mig ner i sängen efter en stor måltid. Massor av lasagne, sallad och tryffelkaka - det kan inte bli bättre.

Vi vann matchen igår, det kändes bra i kroppen. Idag har vi haft fitness träning, oj vad jag behövde det. Jag behöver springa, typ varje dag, för att överleva netball. Väldigt kul dock. Sport är så härligt.

Mer än hälften av min umgängeskrets i England fyller år i november eller december. Har ångest över hur många presenter jag måste köpa, men hyped up över hur många partys jag ska uppleva snart. Including my own. Nästa vecka åker vi till Bristol för Dom och Guys enorma tvillingfest. Samma vecka fyller Oliven och Pete år. Veckan efter är det Malik. Och sen fortsätter det.

En annan kul sak är att vi ska gå på utflykt med labbet i december, haha, till isrinken på Natural History Museum. Lite isdans (tydligen med roliga hattar..?) kombinerat med att titta på den senaste Darwin utställningen... oh how pretty, hihi. Can't say I'm not excited!

See ya!

Grattis Marybelle!

Hur gammal var du här? 17 va? Führer och hattmänniska, perfekt. Jag gillar bilden lika mycket nu som då.

Ett stort jäkla grattis, nu kan du åka till Staterna och röva, nu kan du göra allt, nu är du 21!

Har precis bakat en sats hallongrottor samt en plåt kärleksmums som jag ska ta med för post-match snack imorgon. Jag är ganska övertygad att vi kommer att förlora så då kan det ju bli tröstpris, och vinner vi så kan det bli för det istället - works both ways!

Förresten så har jag blivit kallad Vicky L första gången i mitt liv. Det finns ju generellt inte så många Victoria i Sverige så jag har klarat mig utan den där extra bokstaven. Men ja, England har ltie fler... RUMS netball har fyra! Jag har nu panik för vad jag ska skriva på mina inbjudningskort till min födelsedag... Vicky L? Larsson? Lars? Vicky Lars? Vicky the hottie? Alla dessa val.

Ska läsa lite bok sen ska jag sova. Imorgon ska bli kul, labbet sen match, kanske gå ut? Ja!

Ett fett jävla minus

Det är speciellt att få ha nära och kära i sin närhet. Och visst, man kan hitta "nya" nära och kära, och försöka ersätta de gamla - men det funkar ju aldrig helt på riktigt så att säga. Att vara med folk som känner en, sådär som bara gamla vänner gör, det är viktigt. Att slippa förklara, att veta exakt på vilken humor nivå den andra personen ligger på och att bara vara. Det är skönt.

Att kunna få komma hem till en av sina nära vänner när livet är jobbigt är ovärderligt. Eller att bara få faktiskt spendera tid med dom. Inte utsatta dejter, där man fikar eller gör något annat "trevligt" - utan när man bara får gänga med dem, får sitta i samma rum och får andas in deras närvaro. Bara det gör att jag mår bra.

Jag kan känna att det är tillräckligt jobbigt att inte ha vännerna i sin närhet när befinner mig i Eslöv och Mattan är i Falsterbo, och det krävs en lite för lång bussresa för att bara pop by och ha kul. Att då befinna sig i ett annat land, där mobiltelefonen jag äger inte ens kan ringa internationella nummer, det är pretty damn jobbigt. Och även om den nu kunde det, så hade det kostat en halv förmögenhet, speciellt med tanke på hur många gånger jag hamnar i en situation där t.ex. bara Jasmin kan förstå vad som är så roligt.

Jag saknar er i min vardag, jag saknar att gå i skolan med er och jag saknar att ha helgplaner med er. Jag saknar att vara en konstant del utav ert liv. Jag saknar ert umgänge. Hur många nya vänner man än får så kommer det aldrig finnas någon som kan ersätta de som har funnits förut. De som vet mest och bäst. Någon som har varit del utav ditt förflutna är helt enkelt någon du aldrig kan ersätta.

Jag har bara en vän som vet vad som fanns i kojan på vinden eller som vet vad Hata-ost-klubben eller Uppfinnar-klubbens regler var. Jag har bara två vänner som vet varför ordet plommonpress är så jäkla kul. Jag har bara en vän som bad mig att vattna hennes melonplantor varje dag i två veckor. Jag har bara två vänner som kommer ihåg hur nervös jag var att börja på högstadiet. Endast Emma var med när jag började dansa, när vi åkte till Epsom för första gången. Och det är bara IL2L som kommer ihåg när jag började använda kajal i Prib, eller hur vi satt på Lunarstorm på Computing lessons med Stuart. Eller när vi var i Prag, blev A-laget. Ni vet min vardag i tvåan och trean på gymnasiet, en vardag som formade mig som person och gjorde mig till den jag är idag. Ni var på vår 18-års fest. Ni vet hur och vad Sverige är, vad Malmö och Skåne är. Ni vet så mycket om den jag är, att det är helt omöjligt för mig att inte sakna er, hela tiden, alltid.


Det är vad som gör det så jävla jobbigt med att vara här.

Ett till plus

Pub quiz.

Så sjukt bra idé.

Pubar först och främst väl ganska bra. Inget ståhej, bara ett fint rum där man kan dricka sin pint och morsa på sin granne. Sen att det antagligen bidrar en hel del till den brittiska vardagsalkoholismen, det är väl en annan femma... Men frågestunden ja! Varje söndag på en pub nära dig. Gå med några vänner, chippa in med en pund eller två. Idag hade vi kategorierna General Knowledge, Music, Current Affairs och Film. En väldigt trevlig aktivitet på den lataste dagen i veckan, och mysig stämning mellan folk som egentligen inte känner varandra. Att det idag avslutades med en dance off mellan två killar var väl inte heller så tråkigt?

Dagens fråga,
Vilken novell inleder med följande "Whether I shall turn out to be the hero of my own life, or whether that station will be held by anybody else, these pages must show"?

Ett plus i kanten, England

En annan anledning (förutom Halloween) till att England ligger bra till hos mig just nu är fenomenet Sunday Roast. En tradition som faktiskt har hållt i sig här borta. När mamma var här så ville hon göra något riktigt engelskt. Eftersom att vi hade sovit länge och det var en regnig och riktigt höstig söndag så passade det perfekt att ta en långpromenad och sedan huttrande trippa in på Prince Albert, känd för sina söndagsmiddagar.

Mamma beställde in ugnsbakad hughtley farm chicken med bread sauce och ugnsbakade potatis ich jag ugnsbakat innanlår med potatis och sås. Till detta fick man även Yorkshire pudding, zucchini, potatismos, ugnsbakad palsternacka och morot - yum!

Till efterrätt beställde vi in steamed chocolate treacle sponge pudding with creme anglais och pear and almond tart med vaniljglass, serverat med en kanna te.

Ah, det vattnas åter i munnen.

What Fatima Did

Fatima Merchant is feisty and strong-willed.
At 17, she drinks, smokes and parties. On the
eve of her 18th birthday, without word or
warning or explanation, she adopts the hijab.
Suddenly, to her friends and family she is
no longer the Fatima they thought they knew.
What Fatima Did... is a funny and provocative
exploration of attitudes to identity, freedom
and multiculturalism in contemporary London.

Såg den här föreställningen igårkväll på Hampstead Theatre. Väldigt ung, väldigt bra, väldigt London.

I övrigt har det varit en stressig vecka. Mycket labb, netball och dans. Nästa vecka ska jag undvika sociala aktiviter, låsa in mig på biblioteket och börja catch up.

HAPPY HALLOWEEN

Georgie & jag, tjusiga tjejer

SYTYCD season 6!

Två "riktiga" avsnitt har sänts
- Meet the Top 20 - Top 20 Performance Show

... I'm stunned by both!

Först och främst, Paula Van Oppen, min favorit från auditions fick plats i Top 20 - och tackade nej. Jag grät inombords och blev arg. Tydligen har hon ett filmkontrakt istället. Visst, man kan se henne på en 2h film, men det är ju ingenting emot att se henne varje vecka i SYTYCD! Sen fortsätter det utför.. underbarnet Billy Bell dansade i Meet the Top 20 och var sen tvungen att hoppa av tävlingen eftersom han lider av en sjukdom och inte får dansa på 6 mån. Fantastiska Noelle Marsh skadade knät en dag innan Top 20 Performance Show och om hon inte hämtar sig om en vecka åker hon ut (om hon har en korsbandsskada så känns det ju inte som att hon kommer att kunna dansa nästa vecka..) vilket hade varit skit! Anywho.

Övrigt så tycker jag att det finns några som sticker ut ordentligt..

Killarna Jonathan Karr är det andra underbarnet i originalgruppen, sinnesbra. Hade stora förhoppningar för Nathan Trasoras men trots att han har bra teknik så verkar han helt enkelt fejk. Ryan Di Lello ser omanlig ut när han dansar sin ballroomgrej, men tror ändå att det finns något där. Är dock lite anti honom on the basis of att han är gift med en av de kvinnliga deltagarna och de är cringe together. Victor Smalley är bra men jobbig personlighet. Russell "the first crumper on the show" Ferguson är mannen, hoppas att han klarar resten av dansstilerna.

Tjejerna Det finns ingen som jag älskar, än, men det är bara för att jag är mycket hårdare mot tjejer än killar. Mollee Gray, Noelle Marsh och Kathryn McCormick är alla tre otroligt tekniska, med bra personlighet och karisma. Bianca Revels är FANTASTISK, men jag är osäker på att hennes klassiska teknik kommer att hålla i programets gång. Channing Cooke och Ellenore Scott är båda bra, men hittills inte otroliga. Vill se mer av Karen Haur och Pauline Mata. Ta dig Paula van Oppen - du hade varit min favvis!

So. Done. Nu kan jag sova gott på riktigt.

UP

Jag är så jäkla högerhänt

Netball matchen i måndags gick bra, dock har livet efter måndag varit lite svårare... Jag TOTALFÖRSTÖRDE mitt högra ringfinger (interception), fick det inbundet och immobiliserat. Oj oj oj vad jag underskattade vikten av höger ringfinger! 1. Can't type 2. Can't text 3. Can't write 4. Can't scroll. Jag kan inte använda min vänsterhand alls, vilket har gjort att jag har haft lite svårt att uppdatera bloggen, svara på mejl, duscha, borsta håret och göra allmänt normala triviala grejer.

I tisdags föreläste John O'Keefe ("the hippocampus man") på morgonen. Labbade till sent på kvällen (otroligt svårt att pipettera med ett halvbrutet finger) och sprang sen till Somers Town för att titta laget som spelade mot RUMS 5ths i en vänskapsmatch. Somnade efter en halvliter Ben & Jerry's (någon cool macadamia smak) och The Incredibles.

Fingergrejen gav mig alibi att inte utföra mina vanliga sysslor och att på onsdagsmorgonen istället ta en tripp till Primark. Ingen bra kollektion, blev bara strumpor och en sängkappa, inte så spännande. På eftermiddagen gick jag och Rosie och såg UP! i 3D. Jag har velat se den sen i somras, när Nicole min amerikanska vän sa att det var "the best Pixar movie eveeeeeeehhhr" - så äntligen! Gick direkt till Zombie Night på the Union och var ganska äcklig, nice.Tordag hade vi (en väldigt jobbig och förnedrande session) confocal microscopy. Tur var det att kära kära mamma flög in till London samma dag. Så fort som hon anlände till St Pancras så tog jag semester i huvudet och livet - skönt! Som bonus samma dag fick jag träffa Marybelle som lyckades hitta hela vägen till mitt lilla hus. Åh vad jag har saknat dig, du anar inte! "En stark, klok, rolig och snygg tjej - allt i ett", som mamma sa. Var tvungen att labba lite imorse men annars har mamma och jag bara umgåtts & ätit i massor - precis som det ska vara!

Imorgon ska vi ta årets första tur till Ikea (i.e. time to go to bed). På kvällen är det ytterligare Halloweenparties, min outfit ska bli helfestlig förhoppningsvis: face paint och bilder utlovas!

Godnatt!

Mercy West-Seattle Grace, real life?

http://sydsvenskan.se/lund/article561415/Lakarna-kritiska-till-storsjukhus.html


Har inte uppdaterat om helgen. I fredags var det OKTOBERFEST i huset. Stekte cirkus hundrafemtio frankfurters, kastade ut hopar med pretzels och hällde ner öl i törstiga halsar. Hade massor med bra besök,till och med några riktiga tyskar! Lördagen spenderade jag med hushållssysslor. På kvällen gick jag med balettflickorna på WHEELDON COMPANY på Sadler's Wells. Akt 1 var medioker, akt 2 fantastisk och akt 3 helt okej. All in all, bra, men Christopher Wheeldon har def gjort bättre saker. I söndags var det bibliotekstid för hela slanten. Glömde det där med att snurra tillbaks klockan, så fick vänta en timme utanför bibblis innan det öppnade (Maria & Anna, ni klagar på 9 - vad säger ni om kl 11?!) Käkade lunch med Brynnsan. Gick hem på kvällste, och HobNobs (!), hos Erika (Sammy&Sebastian). Mycket msyigt.

Sov alldeles för lite inatt. Undervisade anatomi och hade lab meeting. Har precis avslutat en otroligt fettig och underbar brittisk måltid - ägg och bacon. Ah. Ikväll ska jag spela min första NETBALL MATCH! Jag ska spela Wing Attack och har researchat lite vad jag behöver göra "The wing attack is the key play-maker of the netball court.It is their job to create as many goal-scoring chances as possible by passing the ball to the shooters.The WA can move in the attacking and centre third BUT not in the goal circle or the defensive third.The wing attack has to have solid passing and collecting skills.They also need good footwork and the ability to open up space on the court" Okej! Då vet jag det! Ska ta en nap och en pluggstund innan jag beger mig iväg till Royal Veterinary Collage's spelplan. SÅ NERVÖST! Haha, wish me luck.

What else? Ja! Jag vill träffa Marybelle NU! Sluta var upptagen!

Sätt ner foten och rädda IB-gymnasiet

Den 1 juni stod Lars Leijonborg i riksdagen och sade sig vara helt inställd på att rädda gymnasiets IB-program. Han underskattade motståndet i byråkratin. Nu får den nye högskole- och forskningsministern, Tobias Krantz, sätta ned foten och visa vad han går för.

IB står för International Baccalaureate och är ett utbildningsprogram som finns på mer än 2000 skolor världen över. Kvalitetskraven är mycket höga och man har ett system med externa examinatorer som gör betygsinflation till ett okänt fenomen.

Drygt 30 svenska gymnasier, varav de flesta är kommunala, erbjuder numera IB-programmet. Det ger svenska ungdomar tillträde till universitet världen över, och det erbjuder dessutom barn till gästforskare och andra som vistas tillfälligt i Sverige en internationellt gångbar utbildning.

Denna kvalitetsutbildning, som borde vara varje utbildningsministers ögonsten, är utsatt för ett olyckligt hot. Från och med höstterminen 2010 ska antagningssystemet till högskolan ändras, och som läget nu är blir en av följderna att IB-elever får söka i kvotgrupp III tillsammans med elever som har utländska betyg.

Eftersom platsfördelningen sker i förhållande till antalet sökande i varje kvotgrupp, och de utländska sökande är ganska få, kommer IB-eleverna i kläm. På attraktiva utbildningar får kvotgrupp III ont om platser (eller inga platser alls), och det blir svårt eller omöjligt för IB-elever att komma in.

Samtidigt som Alliansen driver kvalitetslinjen hårt ska man alltså sjösätta ett antagningssystem som straffar de mest kvalificerade eleverna; det framtidsperspektivet är orimligt och måste ändras. Skulle hotet bli verklighet kommer IB-gymnasierna att drabbas mycket hårt: Det skapas stor allmän osäkerhet – och vilka elever vill bli bestraffade för att de anstränger sig?

Efter Leijonborgs löften i juni gav regeringen i uppdrag till Hög-skoleverket (HSV) att försöka lösa problemet. Det hade HSV ingen större lust med. I sin rapport konstaterar verket först att problemen med meritvärdering går att hantera och att elever missgynnas av att föras till kvotgrupp III. Men sedan tar man till arbetsbördan på Verket för högskoleservice samt en på samma gång övernitisk och tillbakalutad tolkning av EG-rätten som argument för att inte gå regeringen till mötes.

Förändringar i det nya antagningssystemet bör enligt HSV vänta till 2014, då den första kullen från den nya gymnasieskolan söker till högskolan.

Då vet ingen hur mycket som återstår av IB.

Men ämbetsmannafronten är inte enig. Verket för högskoleservice, som sköter antagningen, och för vars arbetsbelastning man är så oroad i HSV, har en betydligt mer konstruktiv inställning. I ett särskilt yttrande skriver myndighetschefen Anita Johansson att IB-elever från svenska gymnasier mycket väl kan ingå i samma kvotgrupp som andra svenska gymnasister. Johansson har också ett bra förslag till hur man ska göra IB-elevernas meriter fullt ut jämförbara med andra elevers.

IB-eleverna behöver inte drabbas av bortkovotering från och med 2010. Ju fortare Tobias Krantz kan ge besked om den saken, desto bättre.

P J Anders Linder